Nu har jag flyttat... Bloggen!

Jag har alltså gjort en flytt av min blogg. Den ligger nu på hjulstrom.wordpress.com.

Ni är väldigt välkomna att följa min blogg på den adressen istället. Hoppas att jag kommer ha mer ork och tid att skriva igen.

Hur lockar man fram den aktiva pojken i sig själv?

Det är något som jag vill komma på.

Har ni några tips och idéer så hör gärna av er.

Snö? Snö! och eventuellt ett snart rullande huvud

Arbetsveckans sista dag är i full gång. Den började med en överraskning.

Vi har ju våra barn på ett föräldrakooperativ vilket betyder att vi får hjälpa till att göra diverse insatser för att hjälpa till. En av dessa saker att göra är att skotta snö när nu snön finns att skotta. Idag åker jag ganska nöjd till dagiset, förskolan för er som inte vet vad ett dagis är, med tanken vad skönt att det inte är vi som har snöskottningen den här veckan. Jag kommer in på dagiset, klär av barnen, hänger kläderna på deras plats och ser att lappen om snöskottning och återvinningstömmning sitter på barnens plats. Jag ifrågasätter då detta eftersom jag är övertygad om att det är nästa vecka som vi har denna "plikt". Men när jag tittar på lappen, som jag själv har skrivit, där det står vilka som har denna plikt respektive vecka så är det ju hel rätt, Vi har snöskottningen den här veckan.

Det var en överraskning jag hade klarat mig utan. Missförstå mig rätt, jag har inget emot att skotta snö och jag har inget emot att hjälpa till på dagiset (förskolan) när jag är införstådd med att jag ska göra något. Men det var bara att vända på klacken och gå ut i kylan och börja skotta snö. Det är tacksamt att det är minusgrader så det bara är pudersnö att skyffla undan samt att det inte var mer än ca 5cm nysnö.

Jag har ingen annan än mig själv att skylla på, det är ju till och med jag som har bestämt vem som ska ha plikten på respektive dag. Ni kanske tänker som jag tänker just nu, när man har möjlighet att bestämma själv när man ska ha den här plikten så är det ganska ogenomtänkt att sätta sig själv en vecka när det med 99% säkerhet kommer att vara snö på backen.

Det positiva med detta är ju att jag vaknade till liv och kände mig genast piggare efter ha skottat av gården och alla nödutgångarna. Vad gör man inte för att de små liven ska ha det bra och säkert på dagis?
Ja! jag komm ALLTID att kalla det för dagis. Förskola kan för mig jämföras med att kalla städare och städerskor för golvkosmetologer. Det är bara ett förfinat ord.

Nu kommer säkert många förskollärare att lyncha mig för detta, eller ska man kalla er för förskolepedagoger? Det beror på vem man frågar, vem som har mest mindervärdeskomplex och måste hävda sig att de faktiskt har pluggat i X antal år och är faktiskt utbildad förskolepedagog.
Ja, ja ni har faktiskt en en bra utbildning, inget ont om det ni är faktiskt enligt min mening en underbetald skara människor, ni har faktiskt ansvar för våra barn, det är för mig ovärderligt. Men snälla gör ingen stor sak av att jag kallar er för dagispersonal, för det är det ni är i mina ögon. Men det får man inte kalla er.

Jag måste med anledning av detta få länka vidare till två andra blogginlägg angående denna eventuella debatt. Dessa hittar ni Här och Här

Det tillfälliga avbrottet har nu uppört

Som ni kanske har märkt så har blogginläggen lyst med sin frånvaro under ungefär en vecka. Detta beror kort och gott på att bloggens underhållare även underhåller sina avkommor.

Det har under veckan varit sjukdommar under veckan. Barnen har tillämpat varrannandagsprincipen när det gäller besök på förskolan. Jag själv har inte heller varit helt kry i veckan och heller inte också min sambo.
När vi väl blev piggare så tog sambon en 24h tripp till Åland och tillbaka.

Förhoppningsvis så kan det bli lite tätare aktivitet här på bloggen. Det måste ju tilläggas att jag har ju ett rikitgit jobb, ett sånt med eget kontor och människor som kräver att jag lägger ner tid på det de antällt mig att göra, som innebär att jag inte orkar skriva en massa här hela tiden.

Arbete skapar hälsa och välfärd.

Skyddsglasögon Innebandy - Ni får se detta som en krönika om ni vill

Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva om ett ämne som som diskuteras hett i fikarummet på min arbetsplats just nu. Det är angående skyddsglasögon för innebandyspelare i ungdomsserier.

Det är alltså inget krav från Svenska Innebandyförbundet för unga spelare att ha skyddsglasögon vid spel, redan här tycker jag att det känns oerhört fel. Personligen kan jag dra vissa paraleller med ishockeyn och gallertvånget i barn/ungdomsserier, upp till 18 års ålder. Skulle det vara fel att införa detta när det gäller glasögon i innebandy?

Nu när det inte finns några regler som tvingar våra barn att använda skyddsglasögon så ligger det slutgiltiga ansvaret på oss föräldrar. Det är ju trots allt vi som är myndiga och bestämmer över de avkommor som vi satt till denna värld. Det ska inte vara så svårt för oss att se till att våra barn spelar tillräckligt skyddade.

Jag lämnar inte ansvaret helt åt oss som föräldrar, jag tycker att det ligger en viss skyldighet hos föreningarna att hjälpa till att skydda sina framtida stjärnor. Det går jättebra att sätta upp egna bestämmelser på föreningsnivå. Det ska enligt min mening vara ett krav att våra unga spelare, oavsett tjejer eller killar, har skyddsglasögon. Vem vill bära ansvaret att ett barn blir blind på ett, eller i sämsta scenario båda ögonen.
Jag vill då inte ha det på mitt samvete.

Det finns idag många godkända skyddsglasögon för innebandyspel, varför inte kosta på den, i det stora hela, lilla kostnaden det ändå är för att skydda den yngre generationen. Visst från barnens synvinkel kan det säkert klassas som fult, eller töntigt att bära dessa glasögon, men om alla lag/föreningar inför samma krav så är det ingen som skiljer sig från mängden och alla ser lika "töntiga" ut. Personligen tycker jag att det är töntigare att spela utan glasögonen. 

Skyddsglasögon från Unihoc. Finns att köpa hos Stadium, 199:-

Till föräldrar och ledare:
Tänk på att det är den yngre generationen som ska leda vårt land när vi blir gamla. Det vore synd om deras förutsättningar till ett fullt friskt liv skulle behöva minskas i onödan innan de har hunnit nå tonåren.

Toppen: Att vi ser bra
Dalen: Kraven på att vi ser bra ut

Hur går det nu med träningen jag tjatar om

Vet inte hur mycket ni bryr er om mina inlägg som skrivs angående min träning. Så jag funderar på att göra de inläggen lite mer micro-aktiga istället för att tråka ut er med långa ointressanta macro-inlägg som ni inte bryr er ett skvatt om.

Jag kanske kommer att delge er mina mått för att se skillnaden allt eftersom tiden går, men jag måste mäta de måtten innan ni kan få läsa om dem.

Hur som så kommer här mitt första micro-inlägg om träningen.
Vi var på gymmet igår David och jag. David som jag nu fick tillåtelse att namnge som David istället för D. Men som med allt man gör så har det ett pris. Priset jag fick betala för att skriva David var att han skulle få kalla mig för mr Big. Men vad göra man inte för att få nya smeknamn :) Läs mer om David här
Åter till träningen. Vi körde Rygg och Biceps. Det var motigt att ta sig dit, men jag får tacka Paolo Roberto som fick mig att masa mig iväg. se tweet nedan.

Klicka på bilden för att komma till Paolos twitter.

Nu blev det visst ett macro-inlägg iallafall. Vi får se hur det går nästa gång.
För lite mer micro-inlägg av mig så går det jättebra att följa mig på Twitter också @Hjula

112, hallå det är 112...

...dagar kvar. (vad trodde ni då?)

Kvar till vad undrar ni kanske? eller? va? Va? Okej jag kan väl berätta det då eftersom ni tjatar.

Om etthundratolv dagar, om ni inte orkar räkna ut när det är så kan jag tala om att det är 2012-05-11, så flyger jag till Spanien och Circuit De Catalunya. Jag och min käre far ska heja på Ferrari i F1-cirkusen.

Det ska bli en upplevelse utöver det vanliga. Det är nog en bra, inte så farligt dyr, inkörsport till fler F1-lopp.
Jag skulle mer än gärna åka till Förenade Arabemiraten och kika på F1 och Ferrari World.

Men jag är absolut inte ledsen att jag får möjligheten att åka till Spanien, absolut inte. Jag är tokglad, om det är ett ord.