Baksidan av att träna är att den där lilla ondskan som kallas träningsvärk kommer som ett mail från en gammal bekant som man inte har hört av på ett tag.
Det är med någon typ av skräckblandad förtjusning den finns där och gnager i en. Det är på nåt sätt rätt "skönt" eftersom det fungerar lite som ett mottagningskvitto från träningen.
Men tro inte att jag tänker ge upp bara för lite träningsvärk, för det ger ju med sig om man bara håller i och tränar de avslappnade musklerna.
Vi räknar med att träna igen imorgon. Så jag hoppas verkligen att D fortsätter att sparka mig i röven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar