Det är han som är boven i dramat, han har tagit det allra käraste i avkomma #1 liv.
Det jag vill ha sagt med detta är att vi som "vuxna" ljuger våra barn rätt upp i ansiktet och vi är nöjd med det.
Ikväll fick junior lägga nappen under "julklapps-granen". För om han lade nappen där så skulle tomten komma och hämta den nappen och ge till en bebis som behöver den nappen bättre. I utbyte så skulle tomten lämna en julklapp åt honom.
Det är ju lögn, det är ren och skär L-Ö-G-N. Men eftersom barn inte vet bättre än så känns det ju ok.
Vår lilla avkomma var lite tveksam till detta, men hans mor är bra på att trixa lite så han gick med på det till slut.
Så just nu så sover han utan sin nappi för första gången. Jag måste dock säga att det kändes lite jobbigt att behöva "ta av" honom nappen just idag, för han hade över 39 graders feber just idag.
Vi får hoppas att "tomten" har lämnat en godtagbar ersättning i julklappskalenderns första lucka för annars blir nog natt nr 2 en mycket jobbig natt.
Är det okej att ljuga för sina barn? Vad tycker DU?
Jo lite "vita" lögner går ju bra,alla vi har ju oxå fått denna lögn itutat i oss ända tills vi kom på att det var enbart en lögn...Tror inte att vi upplevt det som något negativt.Men visst gör det ont ien när man tänker på att han ligger där och ska sova utan nappi..farmors.lilla vän..
SvaraRadera